I am sooooo sad :-(

Vi hittade Marleys (eller Max som han egentligen heter) agare idag. Jag hade varit och hamtat honom hos Jennifer som hade passat honom medan vi var i Galveston, jag bad Nathalie nar vi kom hem att vi skulle ringa runt en sista gang for att se om det var nagon som saknade deras valp. Det visade sig att han hade rymt i sondags och att de hade ringt in och anmalt Max forsvunnen redan i mandags med det sa ingen till oss nar vi ringde in.
Jag kanner mig valdigt ledsen for jag hade redan vant mig vid att ha honom hemma hos oss. Jag ringde till Bryan for att beratt och att jag ville ga till the dog shelter for att finna en annan liten jycke till vart hem, men nu vill Bryan ha en Doberman istallet och jag maste vanta pa att han ska hitta den ratta hunden vilket kommer att bli....ALDRIG om jag kanner Bryan ratt for han ar for upptagen med sitt jobb.

Det kanns sa tomt nu utan en liten valp i huset, och jag kanner mig lite ledsen faktiskt, jag vill bara ha nagon att alska och ta hand om och jag vet att det finns manga unwanted dogs har som blir avlivade om det inte hittar nagon som vill ta hand om dem, men Bryan vill inte ha en hittehund om han far valja. Varfor ska vi betala over 10 000 kronor for en Dobermanvalp med Champion bloodline nar man kan fa varldens goaste, tacksamma hund fran ett Dog shelter nastan gratis? Det finns Dobermans dar ocksa har redan kollat upp det, men Bryan vill inte sa det finns inget jag kan gora tyvarr. Jag far helt enkelt vanta i ett ar eller sa innan jag kan fa min lille valp som jag sa langen langtat efter.

Nu ska jag ga och tycka synd om mig sjalv.